Ska måndagar vara så här?

Min måndag började med att jag var grymt seg upp från sängen! Fast det gjorde inget att jag hade en liten sovmorgon tyckte jag eftersom jag ändå inte började förrän 17.00 så jag hade gott om tid på mig. Hade tänkt hinna gå till tandläkaren för att få mig en liten morgonpromenad. Tvätta bilen ut och invändigt, klippa gräset och göra iordning middag.
Precis när jag drar mig upp ur sängen så ringer jobbet. Frågan var så klart om jag kunde börja direkt då som kassaledare. Klockan var då 7.45 och jag skulle ha börjat 7.30. Skyndade mig in i duschen, fram med dammsugaren, dammsög bilen invändigt lite snabbt och ut med hundarna. Sen iväg till tandläkaren som jag hade tid hos kl 8.30 som jag var tvungen att fara till. Så jag anlände till jobbet kl 9.30 och kände mig oerhört stressad! Men det gick ändå ganska bra måste jag säga, man lär sig nått nytt varje dag och det är kul!
17.00 slutade min dag på jobbet och fort iväg hem för att äta middag som Peter hade tillagat (lägg märke till att det inte händer allt för ofta, men jag är stolt över han!)
Han åkte iväg på match och medans jag väntade på att bilköparna skulle dyka upp, gick jag och dogsen ut och klippte gräset. Hann inte alls klippa länge så dök dom upp. Mycket trevliga människor. Dom hade själv två stycken Berner Sennen så dom brydde sig inte alls att det hade varit två andra små filurer i bilen, många brukar nämligen vara kinkiga med det...
Så iväg åkte dom med våran bil som vi faktiskt har haft otroligt länge! Hela 1½ år, och det är inte vanligt för oss. Känns lite olustigt att skicka iväg den när man har lagt så mycket tid och pengar(!) på den senaste månaden. Men det är inte värt det att ha en bil som drar så mycket bensin, mest inte när vi ska köra så mycket mellan Piteå och stugan.

En liten bild på lill pärlan måste väl få vara med! :)



Som sagt ingen dum bil, synd att behöva sälja den. (Känner att jag nästan blir lite nostalgisk)

Under resterande tiden av klippningen fick jag ett samtal av min mor. Beskedet att min mormor hade dött. Klockan 17.50 idag den 31/5.
Väldigt tråkigt, hon var alldeles för ung för att dö. (Bara 75 år). Men bättre att det går fort än att hon ska behöva lida. Hon hade nämligen cancer och den hade spridit sig väldigt mycket när dom upptäckte den.
Tyvärr är ju livet så här. Nångång ska det hända alla.  Tycker synd om min morfar som kommer att få bo på ett hem på heltid nu och kommer säkert att känna sig mycket ensam. Tycker dessutom synd om min moster från Stockholm som inte hann komma hem och träffa mormor en sista gång innan hon dog. Hon kom ikväll men tyvärr ca 1 timme för sent :(

Tänkte dela med mig av en bild av både mormor och morfar:


Kommer sakna den pratglada tanten. Har nog fått den genen från henne :)
Kommer att sakna hennes köttsoppa också. Vila i frid Wivian.


Syster klipper morfar Mats. Tänker på dig morfar.






Kommentarer
Postat av: Åsa Olofsson

Det var en härlig mormor ni hade! Synd att hon reste bort till evigheten men skönt att hon inte behövde ha ont mer.

2010-06-01 @ 19:38:34
Postat av: Cilla

Jo det är verkligen en fördel, synd bara att det blev så tidigt. Tråkigt sånt där, man förstår inte hur jobbigt man tycker det är förrän det verkligen inträffar.

2010-06-01 @ 22:42:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0